Förut började processorfläkten låta som när man satte spelkort i ekrarna på cykelhjulen när man var liten, ni vet? Alternativt en motor med ett dött djur i. Den bara tuggade, högt och ljudligt, men det syntes inget fel när jag öppnade upp den. SMS:ade min älskade Kaka som ringde helt i onödan för att hjälpa mig. Nu har den varit tyst. Ibland ångrar jag att jag bara har lärt mig mjukvara och skitit i hårdvaran. Känns som min dator verkligen sjunger på sista versen nu i alla fall. Skitjävla tur att jag har en till.
I övrigt berättade jag för Kakan att jag ska skriva en bok om alla jag legat med och ägna halva boken åt honom. ”Så här stor är hans peniz. Var god vänd blad för fortsättning ->”. Ibland undrar jag verkligen varför han inte har friat för längesen, men det kan ju helt klart inte bero på humorn.